20:57:07
Att vara till ”besvär”
Jag avskyr att behöva vara till besvär, att vara krånglig. Eller att hälsa på hos någon som bakat sju sorters kakor och tacka nej, det känns så otacksamt. Många äldre vill så gärna bjuda på något, det blir liksom jobbigt om de inte får ge något ätbart.
Äta ute likaså, oftast är det ju lätt att bara välja bort stripsen eller vad det nu kan vara för tillbehör, men att då be om något extra till för att man ska bli mätt gör jag helst inte. Hemma har jag full koll. Det är oftast jag som planerar vad som
ska ätas, skriver inköpslistor, handlar och lagar maten, där är jag trygg och det finns inget som frestar.
Under sommaren brukar vi bo tillsammans med sambons familj några veckor i deras sommarställe utanför Skellefteå. Första dagarna fick jag lite panik när jag insåg hur mycket sötsaker och bröd jag skulle vara omgiven av. Det är stora godispåsar, nybakta
bullar, flingor, limpor, baguetter, läsk etc etc. Andra får naturligtvis äta precis vad de vill, men jag hade glömt bort hur mycket det kan finnas när vi inte har något sånt hemma längre. Jag började äta mer mat, livrädd för att bli hungrig och falla
för frestelser. Nu känner jag att det har lugnat sig, jag klarar det här! Jo men just det, nu kom jag ifrån ämnet, det här med att vara till besvär. Jag har turen att ha en svärmor som är jätteduktig på att laga mat och som inte tycker att det är
jobbigt att göra lite annorlunda med min mat. Igår t ex gjorde hon schnitzel, mina panerade hon med mandelmjöl, hur gott som helst! Idag lagade hon köttfärssås och la sen undan en del av köttfärsen i en egen gryta där jag fick passerade tomater istället
för färdig Dolmiosås som hon satte till den andra eftersom den innehåller socker. Jag är så tacksam! Och jag har sagt att hon inte behöver, jag kan laga min egen mat eller bara äta kött och grönt, men hon är så omhändertagande och vill att alla ska
ha det så bra som möjligt. Jag känner mig inte till besvär och får äta fantastiskt god mat.
